Känslan av maktlöshet - i Sverige Skriv ut Skicka sidan
2010-09-20 21:27

Amanda var bara ett par veckor när hennes föräldrar upplevde att det var något som inte stämde med deras lilla baby. Den nyfödda skrek mycket, vaknade hela tiden och verkade orolig vid amning. Den lilla flickan hade kalla händer och fötter och föräldrarna upplevde också att hon hade knip i magen. Trots att hon inte var förkyld hostade hon och dessutom dreglade hon ständigt trots att hon inte fick tänder.
– Jämför man med vårt första barn så var det en stor skillnad. Hon verkade aldrig riktigt nöjd, säger Eva-Lotta, Amandas mamma.
På Barnavårdscentralen, BVC sa de att alla barn är olika och att föräldrarna inte skulle bekymra sig.
Det gick ytterligare en vecka och föräldrarna kontaktade återigen BVC.
– Då rekommenderade de oss att istället ge Amanda bröstmjölk med sked, vilket inte hjälpte. Hon var fortfarande inte nöjd, skrek mycket och sov väldigt korta stunder och vi började också bli väldigt trötta, säger Eva-Lotta.


Amanda åt mindre och mindre och började gå ner i vikt. Då upptäcktes att hon hade torsk i munnen vilket försvann efter behandling med kolsyrat vatten. Den lilla fick problem med trög mage och BVC ordnade då en tid hos en barnläkare. Han gjorde en undersökning men kunde inte ställa någon diagnos. Däremot undrade han om Amanda kanske hade kolik?
Familjen skickades hem utan behandling eller diagnos men efter några dagar var Amanda så dålig att familjen åkte till akuten där hon lades in. Mängder av prover togs men de visade ingenting. Hon fick också modersmjölsersättning och fick sova på sidan men eftersom läkaren inte misstänkte något blev hon utskriven efter tre dagar med en tid för efterkontroll.

På efterkontrollen fick de träffa en läkare med utländsk härkomst som direkt märkte att något var galet med Amanda. Föräldrarna blev lättade att någon äntligen tog deras oro på allvar. Amanda var ovanligt stel i nacken och han gjorde en ordentlig undersökning. Läkaren remitterade dem till ett större sjukhus dit hon kallades efter ett par veckor. Återigen blev det inläggning men också denna gång var alla prover utan anmärkning och de skickades hem utan behandling och diagnos.
– Jag pratade vid samma tid med en bekant i Holland som nämnde KISS syndrom och faktiskt bekräftade vad vi redan misstänkte hela tiden. Jag kontaktade då en man som arbetar med alternativ medicin i Sverige per mail. Han svarade att han gärna skulle ha hjälpt oss, om han bara fått, för lagen. Istället kontaktade jag en osteopat i Holland och vi fick en undersökningstid där ganska direkt.

Familjen körde flera timmar till flygplatsen, tog flyget och spenderade två veckor i Holland. Under den tiden fick Amanda tre behandlingar av osteopaten och de märkte stor skillnad ganska omgående. Den lilla babyn började genast sova bättre och åt också betydligt bättre.
Fyra månader senare var det dags för återbesök och behandling så familjen lämnade återigen Sverige för Holland. Efter den behandlingen började också Amandas mage fungera normalt och den lilla verkade glad. Till och med riktigt glad och nöjd.
– Vilken befrielse, hela vårt liv blev lättare, säger mamma.

Efter ytterligare två månader var det dags för femte behandlingen och Amandas familj gav sig iväg för tredje gången med flyg till Holland.
– Efter den behandlingen somnade hon klockan tio varje kväll och vaknade inte förrän vid sju på morgonen! Det kändes fantastiskt! Vilken skillnad. Hon åt, sov, skrattade och magen fungerade som den skulle. Stelheten i nacken var nästan helt borta! Vi fick sova och blev en mycket gladare familj som äntligen fick tid över åt vårt äldsta barn!
I somras gjorde de sin sista tripp till Holland för en sista behandling.
– Nu är hon slutbehandlad och helt frisk. Nu har det gått nio månader sedan vi sist var på sjukhuset i Sverige, där de sa att de ville göra en kontroll om sex månader och i dagarna fick vi en tid för återbesök. Tänk om Amanda fortfarande skulle vara lika dålig nu som hon var då, om vi inte tagit henne till osteopaten? Det är sådant jag tänker på nu, när hon är glad, lycklig och frisk.
Familjen hade aldrig tidigare varit i kontakt med den alternativa medicinen.
– Jag visste inte ens att det inte var tillåtet att behandla barn under åtta år i Sverige. Det känns väldigt omodernt. Och också väldigt synd för de barn som går miste om förbättrad hälsa! För oss blev Amandas tillfrisknande en ganska ekonomiskt kostsam hälsoinvestering, men det var värt allt! Idag har vi ett friskt barn!


Föräldrarnas anmärkning:
•    Det västa var att ingen inom sjukvården tog oss på allvar.
•    När vi frågade på BVC och hos de olika läkarna om KISS syndrom, nonchalerade de oss totalt. De visste ingenting om KISS och var inte beredda att ta reda på det heller. Varför?